”Expertnätverket för hbtq-frågor på bibliotek” byter nu namn till ”Expertnätverket för bibliotekens arbete med hbtq+”. Eleonor Pavlov, barnbibliotekarie vid Folkbiblioteken i Lund, är en av medlemmarna i expertnätverket och berättar här om beslutet.
Vilken är bakgrunden till att ni väljer att lägga till ett + i nätverkets namn?
– Det finns flera anledningar. När nätverket startade fanns det en diskussion kring att vi skulle vara i fas med RFSL och använda samma begrepp. De använder numera hbtqi, så de bibliotek som blir certifierade av RFSL nu blir hbtqi-certifierade. Vi har nu i höst tagit upp namnfrågan på nätverkets e-postlista, och det blev genast en bra diskussion där många medlemmar hade välgrundade åsikter och förslag. Att vi landade i hbtq+ var för att vi vill visa att det finns fler grupper än de som finns med i hbtq-förkortningen. Att vi inte lade till a och i (för ”asexuell” och ”intersexuell” reds.anm), vilket också fanns som förslag, var delvis av praktiska skäl, men också för att vi vill ha ett namn som är hållbart på sikt.
Varför är det viktigt?
– Man kan säga att ”det är bara ett namn”, men det är ju en större fråga än så. Det finns många identiteter som inte syns i begreppet hbtq, och det blir ett dubbelt osynliggörande av de grupperna. Hbtq som begrepp blir väldigt lätt förknippat med homosexuella, och det är inte bara de frågorna vi jobbar med. Vårt arbete handlar mycket om att prata om normer och normkritik, och då måste vi som nätverk också titta på våra egna normer.
Nätverket har funnits sedan 2012, hur upplever du att bibliotekens arbete med de här frågorna har förändrats under den tiden?
– Jag tycker att det finns en positiv utveckling. När jag skrev masteruppsats 2013 om hbtq-arbete på bibliotek var det bara ett bibliotek i Sverige som var hbt-certifierat, vilket var biblioteket i Hallonbergen. Sedan dess har ju många fler certifierat sig, och många arbetar aktivt med frågorna på andra sätt. Ute i samhället sker det också mycket, men inte bara positivt tyvärr. Just nu ser vi till exempel hur transpersoner behandlas mycket illa i den offentliga debatten. När sådant kommer till uttryck, särskilt i litteraturen, så är det extra viktigt att vi på biblioteken visar att vi är trygga platser som är tillgängliga för alla.
Ni håller nu på att sammanställa en skrift, kan du berätta lite om den?
– I samband med valet 2018 togs regnbågsflaggor ner på många bibliotek som fungerade som vallokaler för att det påstods vara en politisk symbol. Sedan visade det sig att det var fel att ta ner dem. Då bestämde vi oss för att göra en skrift om regnbågsflaggor, men sedan dess har det utvecklats till ett bredare innehåll. Vi har jobbat med den både genom workshops och via vår e-postlista, och försökt få in många perspektiv då vi i nätverket kommer från olika typer av bibliotek. Den är tänkt som en introduktion, med konkreta exempel som bibliotek kan ta inspiration av. Den tar avstamp i att det inte är en fråga om att göra eller inte göra det här arbetet, utan det är en fråga om hur man ska göra det. Skriften innehåller lite kort bakgrund, och tips på hur man kan jobba till exempel i rummet, i katalogen, med ämnesord, programverksamhet, och med det digitala biblioteket. Planen är att den ska vara klar till Svensk biblioteksförenings årsmöte i maj.
Vad är det enskilt viktigaste ett bibliotek kan göra?
– Det viktigaste är att förstå att för att kunna jobba med det här så måste man också prata om det. Det går inte att säga ”biblioteken är öppna för alla”. Det räcker inte. Utan ”hur gör vi för att biblioteken ska vara öppna för alla?” Och ”hur kan vi göra på vårt bibliotek?”.
Under 2021 har föreningen beslutat om ett extra fokus på hbtq-frågan. Vad hoppas du det ska bidra till?
– Jag hoppas att vi kan få ut skriften så att folk läser den och också ser att det inte finns en och samma lösning för alla, utan att man kan få inspiration av den här skriften. Många fokuserar på hbtqi-certifiering, men det är en process som kostar en massa pengar, och är inte det enda sättet man kan jobba på. Jag hoppas att bibliotek som idag inte jobbar med frågorna kan se att det inte behöver vara så komplicerat, men också att vi kan synliggöra att många redan idag jobbar med frågorna. Vi ska också kunna visa utåt, mot våra användare, att biblioteken tycker att det här är en viktig fråga.
